Forskning och utveckling
Innovationsprocessens första fas utgörs ofta av forskning och utveckling (FoU). Där skapas den kunskapsbas som krävs för att ta fram högkvalitativa och högteknologiska produkter, såväl varor som tjänster. Att FoU och kommersialisering av dess resultat sker inom en och samma region är dock långt ifrån självklart, vilket också kan påverka den regionala ekonomiska tillväxten(1). Den regionala avkastningen på gjorda FoU-investeringar beror på flera faktorer, bland annat på kompletteringar av FoU-verksamheten med andra ekonomiska aktiviteter utefter värdekedjan; FoU-verksamhetens inriktning (grundforskning, tillämpad forskning eller experimentell utveckling) Den regionala hemmamarknadens storlek samt tillgången på kapital. Även tidsfaktorn spelar en viktig roll eftersom framgångsrika innovationsprocesser många gånger kan ha en tidshorisont på flera decennier. En specialiserad FoU-sektor av relevant storlek och kvalitet är ett första steg till ekonomisk framgång i den moderna kunskapsekonomin.
Mätt med dessa mått intar Öresundsregionen en framskjuten plats i såväl Norden som i Europa (se även kapitel 6 om näringslivsstrukturen). Det syns också i tillgången till kapital – inte minst utländskt kapital – för att finansiera forskning och utveckling. Det kan också tilläggas att det allmänna klimatet för utländska investeringar i de nordiska länderna, och i Danmark i synnerhet, är ett av världens bästa(2).
FoU-investeringar
Investeringar i forskning och utveckling är ett centralt mått på regionernas förmåga och engagemang för att höja kunskapsbasen. Detta är dock inte nödvändigtvis samma sak som kommersiell produktion av innovativa FoU-resultat. I Lissabonstrategin, som syftar till att göra EU till den globalt mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomin, är intensiteten i FoU-investeringar en av fjorton indikatorer för att mäta framgång. Målsättningen för 2010 är en investeringsnivå på minst tre procent som andel av BNP, varav två tredjedelar skall finansieras genom näringslivet.
De nordiska länderna, bortsett från Norge, är alla bland de världsledande när det gäller de samlade FoU-satsningarna. År 2007 gjorde Sverige och Finland FoU-satsningar som låg över Lissabonstrategins målsättningar. Danmark och Island hade en lägre, men ändå beaktansvärd nivå jämfört med genomsnittet för EU och OECD. FoU-utgifterna finansierades till nästan två tredjedelar av det inhemska näringslivet, vilket är en hög andel internationellt sett. Situationen liknar ungefär förhållandena i Förenta Staterna, Tyskland och Schweiz. Det är bara i Japan och Luxemburg som näringslivets finansieringsbidrag är större. Resterande investeringar kommer mestadels från offentliga källor inom länderna. I Danmark och i Sverige är nästan var tionde FoU-krona en satsning från utlandet. På Island är andelen utländska FoU-investeringar ännu lite större.
- FoU-utgifter som andel av BNP inom OECD år 2007
Källa: OECD
Ser man på näringslivets engagemang i ländernas FoU i förhållande till de totala satsningarna så finns det ett klart samband mellan dessa. Det vill säga att ju mer FoU som finansieras av näringslivet, desto högre är den allmänna investeringsnivån i landet. För flertalet nordiska regioner är detta samband lika tydligt. Öresundsregionen placerar sig bland de ledande europeiska regionerna när det gäller FoU-utgifter som andel av BRP.
Även om Öresundsregionen i nuläget inte kan betraktas som en funktionellt sammanhållen region går det att konstatera att en betydande del av de samlade FoU-investeringarna i Danmark och Sverige är koncentrerade till Öresundsregionen. Av näringslivets samlade FoU-investeringar i Danmark och Sverige år 2005 förlades 32 procent i Öresundsregionen. Regionen har också ökat sin andel över tiden. År 1997 svarade Öresundsregionen för 25 procent av näringslivets samlade FoU-investeringar i Sverige och Danmark vilket är en ökning med 7 procentenheter.
Det är ett genomgående mönster att det mesta av FoU-investeringarna sker i storstadsregioner. I Danmark är näringslivets egna FoU-investeringar i stor utsträckning koncentrerade till Öresund DK och då särskilt till Region Hovedstaden. Ungefär 74 procent av det danska näringslivets FoU-investeringar sker i Öresund DK och 71 procent i Region Hovedstaden och 3,1 procent i Region Själland. I Sverige sker merparten av dessa investeringar i Stockholm följt av Västra Götalands län och Region Skåne.
- FoU-utgifter som andel av regional BRP, ledande regioner i EU år 2005. (löpande priser Euro)
Källa: Eurostat, Dansk Center for Forskningsanalyse, Danmarks statistik, SCB. Beräkningar gjorda av Region Skåne. Fotnot: Öresundsregionen ingår inte i Eurostats NUTS-indelning utan är modellberäknad utifrån statistik från de nationella statistikmynigheterna i Danmark och Sverige.
Även i Sverige sker stora delar av näringslivets FoU-investeringar i huvudstadsregionen men Stockholms roll är inte lika dominerande i Sverige som Köpenhamn i Danmark. Ungefär 33 procent av näringslivets FoU-investeringar görs i Stockholms län följt av 27 procent i Västra Götalandsregionen och 18 procent i Region Skåne (siffror från 2007).
Mäter man näringslivets FoU-utgifter som andel av bruttoregionprodukten ser emellertid bilden annorlunda ut. Bland de nordiska regionerna ligger Västsverige (Göteborg) högst med 5,40 procent. Stockholm och Östra Mellansverige placerar sig längre ner på listan med 4,29 respektive 3,99 procent. Den samlade Öresundsregionen placerar sig dock längre ner på listan med 3,90 procent.
En viktig förklaring till att flera tyska och svenska regioner placerar sig långt upp på listan över FoU-investeringar är att mycket av dessa investeringar är koncentrerade till fordonsindustrin som är starkt koncentrerad till t.ex. Braunschweig och till Västsverige.
Investeringarnas struktur är nästan lika på båda sidor av Sundet. Här kombineras betydande och marknadsorienterade FoU-investeringar från näringslivet (tre fjärdedelar) med mer måttliga investeringar från universitet och myndigheter (I Region Själland ser det dock lite annorlunda ut, med en större aktivitet från de offentliga myndigheternas sida). Samma mönster kännetecknar Stockholm. I Västsverige (Göteborg) och i Etelä-Suomi (Helsingfors) är emellertid näringslivets respektive myndigheterna en starkare FoU-aktör än i Öresundsregionen.
Regionala FoU-investeringar bland Öresundsregionens grannar i Östersjöområdet är generellt måttliga till gränsen till svaga. Det är framförallt St. Petersburg och Berlin som satsar mer intensivt på forskning och utveckling men även Hamburg. I Berlin utgör näringslivets FoU-investeringar bara hälften av de samlade satsningarna och myndigheternas insatser är mer än tre gånger större än i Öresundsområdet. I Warszawa är denna aktör nästan en lika stark spelare som näringslivet i Region Hovedstaden. Även Hamburg och Tallin har, liksom Helsingfors, en svagare näringslivsbetonad investeringsportfölj och större offentligt inslag. I linje med detta är forskning och utveckling i de östeuropeiska storstadsregionerna i Östersjöområdet i allmänhet mindre marknadsinriktat än i Norden.
På det akademiska området har Öresundsregionen med två universitet i världsklass och tre i den europeiska toppligan, en stark ställning inom Norden och bland sina närmaste grannar i norra Europa. Det är bara Stockholm som intar en lika stark placering.
Jämförs investeringarna internationellt i nominella belopp, som ovan, är det inte självklart att ett lika stort belopp kan finansiera lika mycket forskning och utveckling i olika länder och regioner. Dels beror detta naturligtvis på olikheter i näringslivsstrukturen, forskningsinriktning och olika kostnadsstrukturer. En annan del i förklaringen är löneskillnader mellan länder och mellan regioner och även mellan branscher.
Skillnader i köpkraft för en investering/utgift justeras normalt med olika prisindex. Vad gäller FoU-branschen så saknas dock den möjligheten. Som så många andra tjänstebranscher är forskning och utveckling personalintensiv. Därmed går huvuddelen av FoU-investeringarna till löner, som grovt
kan uppskattas till två tredjedelar av kostnaderna i Öresundsregionens fall(4). Även om det i nuläget inte är möjligt att mer precist analysera effekterna av dessa förhållanden så är det rimligt att anta att FoU-investeringarna på danska sidan av Sundet troligen har en lägre köpkraft och således kan finansiera en mindre mängd FoU än sina svenska motparter. Detta faktum får ännu större betydelse när man gör samma jämförelse mellan regionerna i västra och östra Europa. Skillnaderna i köpkraft kan komma att påverka investeringsmönstret för FoU i Europa avsevärt på längre sikt.
(1)Detta faktum har stöd i en del empiriska studier. Ytterligare belägg kom fram i en undersökning från 2006, där sambandet mellan såväl FoU-intensiteten och andelen patent å ena sidan och ekonomisk utveckling (mätt som BNP-tillväxt per invånare) å andra sidan jämfördes för 240 europeiska regioner (NUTS2-regioner). Studien konstaterar att den region som investerar mest i FoU, Braunschweig i Tyskland, samtidigt är den fjärde sämsta regionen mätt i ekonomisk tillväxt. Omvänt har ingen av regionerna i tillväxtligans topp 10 en FoU-intensitet överstigande två procent (Hanell, T & Neubauer, J: Geographies of Knowledge Production in Europe. Nordregio WP 2006: 3)
(2)Forbes Capital Hospitality Index 2008. De nordiska länderna är i fallande ordning (placering i världsrang inom parentes): Danmark (1), Finland (3), Sverige (6) och Norge (15).
(3)Hanell, Neubauer 2006
(4)I Danmark och Sverige saknas det statistik över sektorerna och branschernas FoU-investeringar efter utgiftsart. I Tyskland är dock sådana frågeställningar med i FoU-undersökningarna. I de tyska undersökningarna framgår det att för de flesta branscher går ungefär två tredjedelar av FoU-utgifterna till finansiering av löner, särskilt i själva forsknings- och utvecklingsbranscherna. (Stifterverband für die Deutsche Wissenschaft: FuF-Datenreport 2007. Tabellen und Daten, s. 38 Tabelle 14).
